Varför kan jag inte ta saker på allvar. Jag lollar runt och funderar inte på konsekvenserna tillräckligt.
Jag behöver en rejäl smäll på käften som får mig att tänka klart. Blir sund, smart och snygg.
Snacka om drömtänkande.
Har sparat jobbannonser nu i alla fall som jag ska läsa vidare om här i Umeå. Vet inte om jag får dem...men försöka kan man i alla fall.

Jag behöver det här. Jag behöver inte fundera mer, det är detta jag behöver.

Sitter och lyssnar på n*sync. Lyssnade på dem när jag var liten.
När Justin gnisslar loss så slår det lock för öronen, seriöst. Hur kunde jag lyssna på det här?
Man lyssnade ju i och försig bara på ungefär två låtar....så det kan man väl leva med...